En fråga du kan räkna dig fram till
Varje fråga har ett helt tal som svar, och ingen vid bordet vet vilket. Det är mängder snarare än fakta, skrivna så att den som aldrig hört frågan förut ska hamna inom en faktor två från svaret med det hen redan har i huvudet.
Rundan slutar med talet och med en mening om hur man kunde ha kommit dit. Den meningen är hela anledningen till att kortleken finns: en runda tar slut med att bordet har fått se ett sätt att räkna ut något, i stället för att ha fått veta en sak.
Gissningarna blir brädet
Fyrtiofem sekunder att skriva ett tal, i enrum, och ingenting visas för någon förrän sista lappen är inne. Sedan går de upp allihop på en gång, som en enda rad från det minsta och uppåt, och två som skrev samma tal delar en plats — det du satsar på är ett tal, inte en person.
Vem som skrev vad står bredvid, och det är avsiktligt. Att satsa på den som gör den här sortens överslag på jobbet är halva poängen med andra fasen, och en anonym rad skulle göra satsningen till ren aritmetik. Först på raden ligger ytterligare en plats — lägre än allihop — och den tar rundan de gånger hela bordet sköt över.
En satsning, och den är halva poängen
Fyrtio sekunder att lägga pengarna på en plats. Ditt eget tal är tillåtet och är ofta det rätta valet. Peka ut platsen, och bekräfta den sedan — en satsning går inte att ta tillbaka, så den kostar två medvetna tryck i stället för en felaktig tryckning.
Låter du klockan gå ut har du helt enkelt inte satsat. Ingenting läggs för din räkning, för det finns inget ärligt förval: en maskin som lade dina pengar någonstans du aldrig valde skulle spela den intressanta halvan av spelet åt dig.
Sedan kommer svaret. Platsen som vinner är det största talet som inte gick över, och poängen betalar för skrivandet och för satsandet var för sig.
Vad det inte har
Inga marker, inga insatser och ingen andra satsning. Ett tal och en satsning, sju frågor, och alltihop förklarar sig självt under första rundan i stället för i ett stycke innan den.
Och ingenting att spela mot på egen hand. En maskin som uppskattar en mängd har antingen fått svaret eller slumpar fram ett, och något tredje finns inte, så det här spelet tar bara människor.
Är det här frågesport?
Det ser ut så i ungefär tio sekunder. Varje fråga har ett tal som svar, och inte en enda av dem är ett faktum någon har fått lära sig — det är mängder du räknar dig fram till, och kortleken hålls till det av ett test och inte av goda föresatser. Satsningen är andra halvan av svaret: den som inte räknat ut någonting alls kan ändå ta rundan genom att läsa vad de andra skrev.
Tänk om jag är hopplös på siffror?
Lämna in blankt och satsa i stället, vilket är ett drag och inte en förlust. Två av de tre sätten att få poäng i en runda hör till satsningen, så den som inte skrev någonting, tittade på raden och lade pengarna på någon annans tal vinner den — och motorns egna tester håller fast vid just det fallet.
Kan jag spela själv?
Nej, och det finns ingen inhoppare att sätta i stolen heller. En maskin som gissar en mängd har antingen fått svaret eller slumpar fram det, och inget av dem är en spelare någon vill ha vid bordet. Tre personer är ett verkligt golv: med två är att satsa på någon annans tal ett val mellan exakt en sak.
Fungerar det med folk i olika länder på samma möte?
Det är precis vad kortleken skrevs för. Ingenting i den är nationellt, ingenting står i en valuta och ingenting står i en enhet som halva rummet måste räkna om. Den finns bara på engelska, och det är ett beslut och inte en lucka — frågorna bär inga uttryck som bara fungerar på ett språk, så en svensk kortlek vore samma frågor med andra ord och ett ställe till där ett tal kan glida ur takt med meningen ovanför.