Två frågor var, och ingen annan har sett dina
När rundan börjar får varje person två frågor och en textruta till varje. De är dina ända tills de når bordet: ingen ser någon annans, ingen får veta vem hen skriver mot, och ingenting du skriver rör sig någonstans förrän dess fråga står i tur. Nittio sekunder för båda två, och alla skriver samtidigt, så det finns varken turordning eller väntan.
En fråga ber om något som inte finns — ett namn på en sak, den sämsta tänkbara varianten av något, ett föremål som inte borde få göra det som det gör. De är skrivna så att svaret går att hitta på med huvudet tomt: det finns ingenting att kunna och ingen historia man kan sakna, och det är det som hindrar spelet från att belöna den som råkar ha en anekdot.
Två rundor är en sittning. En runda är en duell per person och alla ser varenda en, så åtta personer spelar ungefär dubbelt så länge som fyra — en kvart vid ett fullt bord och närmare åtta minuter vid ett litet. Det är ett kortare spel, inte ett sämre.
Två svar på en fråga, och ingenting som säger vems som är vems
Varje fråga gick till exakt två personer, och när den når bordet står deras svar bredvid varandra utan namn. Vilket som hamnar till vänster avgörs av en slantsingling i programmet, så inte ens platsen säger något. Alla utom de två som skrev väljer det de helst hade skrivit själva, eller ingetdera.
De två i duellen röstar inte i den, och programmet släpper dem inte heller fram. Du vet vilket svar som är ditt, så en röst från dig är en röst på dig själv eller mot dig själv, och ingendera är ett omdöme om texten.
Tjugofem sekunder per duell. Det är två meningar att läsa och ett tycke att ha, ingenting att räkna ut, och en klocka som det går att överlägga inom gör ett skratt till ett sammanträde.
Sedan sätts båda namnen på
I samma stund som den sista rösten landar signeras båda svaren. Inte senare, inte på begäran, och inte bara vinnaren: det svar som förlorade får sitt namn i samma sekund och i samma storlek. Det finns inget läge i det här spelet där något har röstats om och ingen behöver stå för det.
Det är priset för att sätta en textruta framför kollegor, och det är samma pris som Title Cards och Straight Face redan betalar — hyllans regel snarare än det här spelets: attribuerat ja, anonymt nej. Ett förlorat svar som ingen får veta vem som skrev har formen av en anonym pik, och det är den formen regeln finns för.
Det är dessutom poängen som gör det oundvikligt. Man kan inte betala en poäng per person som valde ditt svar utan att tala om för rummet att svaret var ditt, och det står på skärmen innan rutan tar emot ett enda tecken.
En poäng per röst, och två till för att ta hela rummet
Varje person som valde ditt svar är värd en poäng, och ett svar som tar alla röster som lades ger två till. Ingen slås ut, ingen sitter av en runda och alla skriver till lika många frågor, så en dålig runda kostar dig poäng och aldrig en tur.
De två extra kräver minst två röster för att betalas ut. En duell som avgörs av en enda person är inget rum som enades om ditt svar, det är en kollega — och att betala för det skulle göra det minsta bordet till det mest generösa.
Skrev bara en av er något går det svar som finns upp ensamt, med namn på, och ger ingenting: poängen här är personer som föredrog ditt svar, och ingen föredrog något. En runda som läggs undan innan den blir klar ger ingen någonting alls, och det räknas mot rundan och inte mot spelarna.
Måste jag vara rolig?
Det hjälper, och det är inte uppgiften. Rummet väljer mellan två svar på samma fråga, så det som vinner är oftast det som är mest konkret snarare än det som är mest påhittigt — och hälften av skratten vid vilket bord som helst kommer av att två personer oberoende av varandra skrev nästan samma sak. Alla skriver lika många svar, så ett platt svar kostar en poäng och aldrig en tur.
Är det jag skriver anonymt?
En fas, och sedan aldrig mer. Båda svaren står utan namn medan rummet röstar, för ett signerat par är ingen omröstning om texten — då röstar man på den kollega man tycker om. I samma stund som omröstningen stänger namnges båda, den som förlorade lika väl som den som vann. Det är hela uppgörelsen spelet vilar på, och den står på skärmen innan du har skrivit ett tecken.
Kan en fråga handla om någon i rummet?
Nej, och det är en egenskap hos kortleken snarare än en förhoppning om spelarna. Varje fråga handlar om en sak — ett föremål, en plats, en maskin — och ingen av dem nämner en person eller en sorts person, och ingen är formad så att det självklara svaret är någons namn. Något ordfilter finns inte och kommer inte att finnas: ett filter är ett löfte som ett program inte kan hålla, och ett namn under allt är det som faktiskt fungerar.
Kan jag spela själv?
Nej, och det finns ingen bot att sätta i en tom stol. En inhoppare skulle behöva skriva något som just det här bordet hellre hade sagt än svaret bredvid, och ett rum som röstar om ett rimligt genomsnitt spelar något annat. Fyra är minsta bordet — vid tre avgörs varje duell av den enda person som inte är med i den, och en röst är ett tycke och inte ett rum — och sex är där spelet är som bäst.