En skala, och ett band som bara en av er ser
Varje runda delar ut två ändar — Cold och Hot, Quiet och Loud, Small och Big — och visar en enda person ett smalt band någonstans emellan. Bandet är åtta enheter brett på en skala av hundra, och var det ligger vet ingen annan vid bordet.
Den personen skriver en kort fras som hen tycker hamnar just där. Något som hör hemma på stället, alltså: inte en siffra, och inte ordet som redan står på kortet. Taket är fyrtioåtta tecken, så det blir en fras och aldrig en mening.
Alla vrider sin egen nål, samtidigt
Nålarna sätts samtidigt, och ingen ser någon annans förrän allihop är inne. Det är ett medvetet val och ingen genväg: en gemensam urtavla ger det bättre spelet i ett rum och det sämre på ett möte, eftersom den kräver att någon håller i reglaget medan sju personer tittar på.
Mitt i bandet ger fyra poäng, ringen närmast utanför tre, nästa två, och längre bort än så ingenting. Trappsteg och inte en kurva, så bordet kan läsa av en urtavla utan att räkna på den.
Den som skrev frasen får bordets bästa nål
Bästa, inte snittet. En fras som träffar en person mitt i prick och tappar bort alla andra är därför värd exakt lika mycket som en som får hela bordet nästan rätt.
Det är i avslöjandet det visar sig att två kollegor hörde samma tre ord helt olika, och där ligger hela innehållet. Sex rundor per sittning, och pennan går från första stolen och vidare runt bordet — sitter ni fler än sex får alltså inte alla hålla i den, och det säger vi hellre här än låter er upptäcka det i runda sex.
Är korten på svenska?
Nej. De två ändarna är engelska ord — Cold och Hot, Small och Big — valda så att den som läste engelska i skolan känner igen dem. Frasen du skriver är din egen och får vara på vilket språk bordet än pratar. Att det saknas en svensk kortlek är en verklig lucka, och att vi inte bara översatt den engelska är ett medvetet val: varje kort bär också fem fraser med varsin position på urtavlan, och en källare är inte lika kall i ett svenskt hus som i ett brittiskt.
Går det att spela med kollegor man inte känner?
Ja, och kortleken är skälet. Sextiosex skalor, och de handlar om saker man kan mäta eller ta på snarare än om åsikter om människor — så ingen runda kan bli en runda om någon i rummet.
Får alla något att göra varje runda?
Ja. En skriver frasen, alla andra vrider varsin nål, samtidigt och utan att se varandras. Det finns ingen runda där någon bara tittar på, vilket är ovanligt för ett spel som bygger på att man pratar.
Kan jag spela själv?
Det går att dela ut — botar räknas som stolar och två stolar räcker — men det blir tunt, och skälet är värt att säga rakt ut. En bot kan inte läsa en fras som en människa hittat på. Den kan fem fraser per kort och ingenting annat om språket, så skriver du något utanför dem ställer den nålen nära mitten och chansar.