Ett tryck, och det är allt du bestämmer
Nio luckor längs brädets överkant. Du trycker på en, kulan går, och därefter är det fysik. Inget sikte, ingen kraft och ingenting att putta till på vägen ner — det är inte ett körspel med ratten borttagen, det är den ärliga formen på maskinen det här kommer ifrån.
Det trycket köper dig är ett område. En kula vandrar i sidled medan den faller, men bara så långt: en som släpps till vänster når aldrig högerkanten, så att välja lucka är att välja vilken tredjedel av fältet kulan ska leva sitt liv i. Värdena står tryckta på brädet framför dig, så det är ett verkligt beslut med fullständig information och osäker utgång.
Poängen är en produkt
Varje pinne kulan nuddar multiplicerar din poäng med vad den pinnen är värd. De flesta är värda ett och lämnar siffran där den var, en handfull är värda två eller tre, och några stycken varje runda är guld och värda fem. En kula nuddar åtta eller nio pinnar på vägen ner, så ett släpp är tre eller fyra multiplikatorer staplade på varandra, och skillnaden mellan en trist kula och en omtalad är en enda studs.
Det gör räknandet till något bordet kan läsa av brädet medan det händer, i stället för något programmet meddelar efteråt. Siffran under brädet växer allteftersom kulan når varje pinne, och det är samma lista som poängtavlan skrivs ur. Mest kan en kula bli värd 999, vilket ungefär ett släpp av 150 kommer upp i.
Alla släpper i samma fält
En runda delar ut ett fält och alla spelar det: samma pinnar, samma värden, i tur och ordning medan resten av bordet tittar på. Så en runda mäter personerna och inte given — fick någon fyra gånger så mycket som du hade hen inget bättre bräde.
Det är ändå inte samma kula. Varje kula släpps med en liten knuff i sidled som lottas i samma stund som trycket landar, så att trycka på det som fungerade för personen före dig köper dig inte hens poäng. Mellan rundorna kastas fältet och ett nytt delas ut, med mer guld i för varje gång.
Amuletten laddar nästa kula, inte den här
Efter ditt släpp får du se tre amuletter och tar en, och den gäller kulan du inte har släppt än — i ett fält som ingen har sett än. En bredare kula skrapar långt fler pinnar. En livligare korsar mer av brädet och lyssnar sämre på dig. En lugnare håller sig nära luckan du valde. En förgylld rad dubblar en hel rad. En extra kula går ner i luckan bredvid och båda poängen räknas.
Att binda upp sig en tur i förväg är hela poängen med den. De två amuletter som ger dig flest multiplikatorer kostar dig också det mesta av den lilla kontroll du hade, så det du egentligen väljer är hur mycket av nästa runda du vill kunna förutse.
Finns det någon skicklighet i det här över huvud taget?
Lite, och spelet är ärligt om hur lite. Du väljer vilken del av brädet du faller genom och vilken amulett du bär med dig in i nästa runda, och båda flyttar oddsen en bra bit. Studsarna väljer du inte, och ingen omsorg i världen får en kula att gå dit du vill. Det handlar om ett beslut med osäker utgång, inte om att vara bra på att sikta.
Får alla samma bräde?
Inom en runda exakt samma — samma pinnar värda samma sak, spelade i tur och ordning. Mellan rundorna delas det om. Det enda som skiljer två personer som tryckt på samma lucka är den lilla knuffen i sidled som servern lottar när trycket landar, och det är den som hindrar den andra från att kopiera den första.
Kan jag spela själv?
Ja. Tre fält, en kula i varje, och en siffra på slutet att slå nästa gång. Det som saknas är en maskin att spela mot, och någon sådan kommer inte: en inhoppare skulle välja en av nio luckor och sedan titta på, vilket inte är en motståndare — det är spelet som spelar sig självt medan du sitter bredvid.
Vad händer om jag inte hinner trycka?
Kulan går ner i mitten. Du förlorar inte turen och du får ingen nolla — den faller från mittenluckan och får de poäng den får, vilket är precis det som händer vid en riktig maskin när någon släpper utan att titta.