Ingen har fått veta svaret
Det finns ingen uppläsare och ingen som håller i kortet. Ämnet och frågan över det går ut till alla skärmar samtidigt — också till en tv som ingen sitter vid — och det sanna svaret går inte till någon av dem förrän rösterna är inne. Det är skillnaden mot spelet det här är byggt på, och det är det som gör att alla skriver varje runda i stället för att turas om att sitta över.
Bordet blir alltså inte förhört. Nästan ingen har svaret, och att råka vara den som har det ger två poäng en gång och ingenting mer.
Frågan som ämnet kom under står tryckt över det
Varje ämne kommer i en ram: vad en rädsla är en rädsla för, vad ett yrke som ingen har längre faktiskt gick ut på, vad bokstäverna i en förkortning står för, vad som händer i en sport ingen vid bordet har spelat, vad ett vardagsord betydde först. Fem ramar, och en sittning tar varje ämne ur en den inte har använt — så en sittning blir fem sorters fråga i stället för fem av samma.
Att ramen är offentlig är en regel och inte en dekoration. Får du bara ämnet kommer de flesta inte igång alls; får du veta vilken sorts fråga det är kan alla skriva något. Det är också det som håller det sanna svaret dolt: vore lekens egen rad den enda på tavlan som var skriven i lekens grammatik skulle bordet hitta den utan att veta någonting.
Du har åttio sekunder på dig, och de tar slut tidigare än så i samma stund alla har skickat. Råkar du skriva just det sanna svaret får du veta det när du trycker, och ombeds skriva ett annat. Det är den enda gång spelet nekar dig något för din egen skull: alternativet är att din olycka hamnar bredvid den äkta och att du i tysthet får betalt för alla som gick på något som var sant.
Osignerat medan ni röstar, signerat i samma stund ni slutar
Svaren kommer tillbaka blandade med det sanna, i vanlig text, utan att något är märkt. Din egen rad går inte att rösta på, och det står det rakt ut i stället för att knappen bara vägrar. Ett tryck lyfter ett svar och ett andra skickar det, för en röst som inte går att ta tillbaka ska kosta två tryck.
I samma stund sista rösten landar får varje rad på tavlan namnet på den som skrev den, och en lista på alla som gick på den. Inte i resultatlistan efteråt och inte på begäran. Det måste fungera så: du får en poäng för varje person ditt svar tog, och det går inte att ge någon den poängen utan att säga vems svaret var.
Att två skriver samma sak händer de flesta rundor vid ett bord på fem, eftersom ramen smalnar av vad ett trovärdigt svar kan vara. De blir en enda rad med båda namnen under vid avslöjandet, i stället för två likadana knappar bordet får välja mellan på måfå, och båda får fullt betalt för var och en som röstade på den. Att dela poängen mellan dem övervägdes och avfärdades: båda skrev något som fungerade, och att någon annan råkade skriva samma sak är inget skäl att betala någon av dem mindre.
Fem ämnen, och sedan är det slut
Ett bestämt antal och inte ett varv runt bordet. Alla gör samma sak varje runda, så ett varv skulle bara betyda att åtta personer spelar dubbelt så länge som fyra, utan att något av borden kan säga varför. En kvart oavsett hur många ni är.
Den som har mest när det femte ämnet är avgjort tar hem det, och står två lika rapporteras det som lika. Det spelas ingen extraomgång om saken, för det fanns ingenting i sittningen som bordet spelade om.
Måste jag veta något?
Nej, och leken är skriven så att det hjälper mindre att veta än att skriva bra. Varje ämne är valt för att vara något nästan ingen har stött på och alla kan göra ett trovärdigt försök på, och ingen ram är någons specialområde — inga sportresultat, ingen politik, ingen musik och ingenting ur en läroplan. Råkar du kunna ett tar du dina två poäng, och de andra fortsätter ljuga.
Är det jag skriver anonymt?
Under en omröstning, och sedan aldrig mer. Tavlan är osignerad medan bordet väljer, för en signerad tavla skulle få folk att rösta mot den de vet brukar bluffa i stället för på det svar de faktiskt tror på — och varje författare namnges i samma stund sista rösten landar. Det står över skrivrutan innan du har skrivit ett tecken, och det går inte att välja bort: poängen du får för att ha lurat någon kan inte betalas ut utan ditt namn.
Är ämnena på svenska?
Nej, och det är den här postens ärliga brist. Ämnena och de sanna svaren är engelska och någon svensk lek finns inte. Det gör mer än att vara obekvämt, för hela bordet behöver skriva på samma språk som leken: det sanna svaret är den enda raden på tavlan som ingen i rummet har skrivit, och ligger den ensam på engelska bland fem svenska påhitt behöver man inte kunna någonting för att hitta den. Frågorna är korta och orden vardagliga, så den som läste engelska i skolan klarar sig — men bestäm det innan ni börjar och inte i runda tre.
Kan jag spela själv?
Nej, och det kommer ingen bot heller. En inhoppare skulle behöva hitta på ett svar som låter som om det kom från just det här bordet, och det är inte en del av spelet utan hela spelet. Tre är en riktig undre gräns: sitter ni bara två vet du vilket svar som är ditt, och det vet hen också, så ni singlar slant båda två.