Alla får ett kort, och två läggs i mitten
Sedan går en natt, och den spelas upp i en fast ordning som är hela spelet. Vargarna vaknar först och känner igen varandra; är det bara en vaknar den ensam och får titta på ett kort i mitten, för annars vore den ensam vid bordet om att inte veta någonting alls. Minion får se vargarna. De får aldrig se hen, vilket är hela skämtet med kortet.
Seer tittar innan något har flyttats, så det hen såg kan redan vara osant vid gryningen. Robber tar någons kort, lämnar sitt eget i stället och får veta vad hen tog. Troublemaker byter sedan två andras kort utan att titta på något av dem — gärna Robbers, som nu bär omkring på en visshet som slutade gälla för fyrtio sekunder sedan. Insomniac vaknar sist och är den enda som får veta vad natten gjorde med hen.
Villager vaknar inte alls och har därför ingenting att ha fel om, vilket inte är samma sak som att ha rätt när det ljusnar.
Sedan bråkar ni om det
Fem minuter att prata, högt på mötet, där alla påstår sig ha ett kort och de flesta har fel snarare än ljuger. Ingen slås ut och ingen väntar; alla spelar varje sekund av det.
Den som är färdig markerar att hen hört nog, och när en majoritet av personerna vid bordet har gjort det går ni till omröstning tidigare. Botar räknas inte där: en bot kan inte delta i ett samtal och ska därför inte kunna avsluta ett.
En omröstning, allihop samtidigt
Var sin sluten sedel, lagda på samma gång. Du får inte rösta på dig själv. Flest röster dör, och står två personer lika dör båda.
Att rösta på ingen alls är ett eget alternativ i samma räkning, och står det lika mellan att avstå och den som fått flest röster händer ingenting — en avrättning måste alltså få fler röster än förslaget att låta bli. Det är den regeln som gör det möjligt att vinna den giv där båda vargkorten låg nedvända i mitten hela natten.
Vilket lag du vann med avgörs av kortet du håller vid gryningen, inte av det du fick: en Robber som tog vargen vinner med vargarna, hur uppriktigt hen än argumenterade för byn. Och att peka ut en varulv på sin egen sedel lönar sig oavsett om hen dog.
Slås någon ut och får sitta och titta på?
Nej. Det är en natt, en dag och en omröstning, och alla spelar hela vägen. Det är skillnaden mot det spel de flesta menar när de säger varulv, där den som åker ut först tittar på de andra sju i tjugo minuter — och det är enda skälet till att ett spel med dolda roller alls hör hemma på en fikarast.
Är jag fortfarande det kort jag fick?
Kanske inte, och det är själva spelet. Kort flyttas under natten utan att ägaren får veta det, så laget du vinner med avgörs av kortet du håller vid gryningen. Folk argumenterar ärligt för fel lag stup i kvarten.
Vilket språk spelas det på?
Korten är på engelska: sju namn och en rad var, och det är allt som ska läsas. Dagen är fem minuters prat och förs på det språk bordet redan pratar. Var ändå ärliga om det — det här är den post på hyllan som kräver mest av den som är minst bekväm med att argumentera högt, och Ten Rows står i andra änden av samma hylla.
Kan vi fylla stolarna med botar?
Ja, och det är så tre spelare blir fem vid bordet. Botarna håller kort, gör nattdrag som flyttar era kort och röstar, så given blir en riktig giv och tre personer får någon att ha fel om. Men en bot kan inte argumentera, och dagen är spelet: mellan natten och sedeln ligger fem minuter av det som spelet faktiskt består av, och under dem sitter en bot tyst. Tre spelare är förresten fem kort med två vargar i, så flocken sitter oftast vid bordet och ligger ibland helt i mitten.