Sex rader, och sex är hela budgeten
Ett ord dras och landar på alla skärmar i rummet i samma sekund. Du skriver in ett fembokstavsord på en rad, och varje bokstav i det får ett av tre svar: den finns i ordet och står på rätt plats, den finns i ordet men någon annanstans, eller den finns inte i ordet alls.
Antalet rader är ingen inställning och kommer inte att bli en. Det som gör fjärde raden dyr är räkningen på hur många gånger till du har råd att ha fel, och ett bord som fick höja siffran skulle höja den en gång och aldrig få tillbaka känslan.
En bokstav räknas, den letas inte upp
Det är regeln som skiljer en riktig version av det här från en som ser riktig ut. Använder du samma bokstav två gånger i samma rad får du två svar bara om ordet verkligen har två av den. Har ordet bara en tänds exakt en av dina: den som står på rätt plats, om någon av dem gör det, annars den första. De flesta versioner har fel här, och en version som har fel ser rätt ut ända fram till raden där den ljuger tyst för dig.
Varje markering bär en form och inte bara en färg, så rutnätet går att läsa utan att kunna skilja de två färgerna åt, och tangentbordet under det visar det starkaste du har bevisat om varje bokstav i stället för det senaste.
Du får gissa vilket fembokstavsord som helst som ordlistan känner till, flera tusen fler än svaret någonsin kan dras ur. Den snedheten är avsiktlig: att få höra att ens riktiga ord inte är ett ord, inför kollegor, är mycket värre än att ett udda ord släpps igenom.
Du ser hur långt alla har kommit, och ingenting mer
Medan ordet är igång får rummet veta två saker om dig: hur många rader du har gjort av med, och om du har hittat ordet. Aldrig en bokstav. Alla löser samma ord, så en rad av någon annans arbete är värd exakt lika mycket som en av dina egna, och en skärm som visade den skulle låta rummet läsa dina slutsatser över axeln.
Du kan också säga att du ger upp. Det kräver två tryck, eftersom det inte går att ångra, och sedan stannar rutnätet där det står och rummet slutar vänta på dig. Det är värt att ha: en person som fastnat på rad fyra medan fem andra sitter och väntar är hur en kapplöpning slutar vara en.
Sedan läggs allt fram samtidigt — ordet, och varje rutnät bredvid vartannat, i en storlek där de går att jämföra. Det är den bästa delen, och det är därför bordet är begränsat till åtta och inte av något skäl i reglerna.
Tre ord, och ingen belöning för att skriva fort
En sittning är tre ord, ungefär tretton minuter med genomgångarna, och det är de tre tillsammans som rankas. Din poäng för ett ord är raden du hittade det på och ingenting annat.
Det finns ingen bonus för att bli klar först, och att inte ha någon är ett beslut och inte en glömska. På ett videomöte mäter först hur fort någon skriver och hur bra hens uppkoppling är, och att betala för det vore att belöna den som gissar snabbt framför den som gissar bra. Rader är det ärliga måttet, och två som båda behövde fyra är ärligt lika.
Är orden svenska?
Nej. Ordlistan är engelsk — samma lista som The Shake och Word Chain står på — så det är ett engelskt ord du letar efter. Svaren dras bara ur de tre vanligaste frekvensbanden, så det är ord de flesta kan; det svåra är att hitta ordet på sex rader, inte att ha hört det förut. Men det är värt att veta innan ni väljer det till ett bord där alla inte är lika bekväma med engelska.
Är det här det där pusslet man lägger ut en bild på varje morgon?
Det är byggt på det, men det är inte det. Det här är en kapplöpning: alla i rummet får samma ord i samma sekund och spelar var sitt rutnät, en sittning är tre ord i stället för ett om dagen, och det finns ingen svit att hålla vid liv, ingen midnatt och ingenting att dela. Svaren dras ur vår egen ordlista och inte ur någons publicerade lista, så att kunna dagens hjälper dig inte här.
Kan de andra se vad jag har skrivit?
Nej, och inte som en princip utan som en konstruktion. Det varje skärm får veta om varje stol är ett antal rader och om stolen är klar, och det är bokstavligen samma uppgift till allihop. Ett test i sviten tar två rum som skiljer sig bara i vad någon har skrivit och faller om någon annans skärm kan se skillnad på dem. När ordet är över går alla rutnät upp samtidigt.
Kan jag spela själv?
Nej, och det här är ett av få spel här som säger det rakt ut. Två är ett riktigt golv: en ensam person kappas med ingen, har ingen poängtavla och ingen genomgång att sitta igenom, och det är det mesta av vad som gör det här till något att göra tillsammans. Det finns inga inhoppare heller — allt vi kunde bygga skulle antingen kunna ordet eller aldrig bli klart med en rad, och ingetdera är en motståndare. Word Chain är det att öppna om du är ensam.