Ett ord, sedan två
Den som ger ledtråden får fyra rutor, behåller en och sätter ett enda ord på den. Alla andra sätter en markör där de tror att rutan ligger. Markören sätts blint och går inte att flytta.
När första halvan är slut visas allas markörer, innan den andra ledtråden ges. Det är meningen: den som gav ledtråden ser att hela rummet har hamnat tre kolumner för långt åt vänster och får använda sina två ord till att styra tillbaka det.
Sedan sätter alla en markör till, och rutan visas. En ledtråd har fyrtiofem sekunder, markörerna fyrtio, och en hel runda tar ungefär tre minuter.
Avståndet är poängen
Tre poäng för att hamna på rutan, två för att röra vid den, en för ringen utanför den. Båda halvorna räknas, så var och en har två markörer som kan ge poäng.
Den som gav ledtråden får en poäng för varje markör som hamnade i en poängzon, upp till sex — så en ledtråd som får hela rummet nästan rätt är värd mer än en som får en enda person exakt rätt.
Brädet är genererat och inte tryckt: trettio kolumner nyans, sexton rader från blek till mörk. Fyrahundraåttio rutor, och samma rutor för alla vid bordet.
En varning som hellre sägs rakt ut
Det här är rött mot grönt, och samma skala går åtta varv tvärs över brädet. Utan hjälp fungerar det inte för den som är rödgrönt färgblind. Det finns ett andra bräde — blått mot bärnsten — som vem som helst vid bordet kan byta till mellan rundorna, och det gör spelet spelbart.
Det gör det också mindre: trettio nyanser blir två poler och en neutral mitt, och halva färgordförrådet slutar betyda något. Har någon vid ert bord total färgblindhet finns här ingenting, och vi tänker inte påstå något annat. Hyllan har gott om annat att sätta på bordet i stället.
Fungerar Shades för en färgblind spelare?
Delvis, och det sägs hellre rakt ut. Det andra brädet går från blått till bärnsten och är läsbart med röd-grön färgblindhet; vem som helst kan byta till det mellan rundorna. Det är en inställning för rummet och inte för din skärm, för en ledtråd måste peka på samma bräde för alla. Vid total färgblindhet finns här ingenting.
Måste ledtråden vara på engelska?
Nej, du skriver vad du vill — ett ord första gången, två andra gången, och skriver du fler stryks de. Det enda engelska i spelet är botarna: de matchar ditt ord mot ett nittiotal engelska färgord, och känner de inte igen det sätter de sin markör var som helst på brädet. Ett bord med bara människor spelar på det språk ni pratar på jobbet.
Får alla ge en ledtråd?
En runda var, upp till fem. Är ni fler än fem hinner inte alla, och det är en riktig orättvisa som hellre sägs än göms: en runda tar ungefär tre minuter, och tio rundor vore en halvtimme. Det här är ett spel för luckan mellan en avstämning och lunch.
Behöver jag vara bra på färg?
Nej, och det finns inget facit att kunna. Det svåra är att hitta ordet som får åtta andra att peka på samma ställe, och den som gav ledtråden får poäng för varje markör som hamnade nära nog — inte för att en enda person prickade rätt. Att tegel betyder en sak för dig och en annan för kollegan är inte ett fel i spelet, det är samtalet.