Hold'em utan satsningarna
Två egna kort var och fem gemensamma på bordet. Det som saknas är pengarna, och det som har tagit deras plats är den enda fråga som egentligen betyder något vid ett pokerbord: vem har vad.
Markerna är numrerade från ett upp till så många ni är, och du tar den du tror motsvarar din plats i ordningen — ettan till den svagaste handen, den högsta till den starkaste. Två kan inte hålla samma marker, så vill du ha någon annans måste hen släppa den först. Byt hur många gånger du vill.
Given går vidare först när alla håller varsin marker och alla har sagt att ordningen stämmer. Det finns ingen klocka på det. Att komma överens är hela spelet, och en nedräkning ovanpå skulle göra det till ett annat spel, och ett sämre.
Ordningen görs om varje gång ett kort vänds
Fyra gånger per giv: innan något ligger uppe, efter de tre första korten, efter det fjärde och efter det femte. Markerna går tillbaka varje gång och anspråket görs om från början.
Att låta dem ligga kvar var första försöket, och det urholkade spelet. De flesta händer står still i ordningen, alltså rörde sig ingen, och tre gator av fyra blev bara att alla tryckte klart medan ingenting hände. Men det är just när ett kort vänds som ordningen kastas om — tre kort på bordet kan göra den svagaste handen till den starkaste.
Vad var och en sa förra gatan står kvar öppet resten av given. Att se någon gå från ettan till trean i samma stund det fjärde kortet landar är större delen av vad det finns att läsa här.
Du får prata. Du får inte säga vad du har
Den enda inskränkningen är hela spelet. Allt ligger i hur någon sträcker sig efter en marker och lägger tillbaka den, i vem som rör sig i samma sekund korten vänds, och i vad det femte kortet gör med ett ansikte på ett videomöte.
Dina två kort når ingen annans webbläsare förrän visningen vänder upp allas händer på en gång — samma regel som Minesweepers bräde går på, och samma sorts test vaktar den. Då sätts ett namn på varje hand: ett par, två par, en stege, en kåk.
Tre givar i rätt ordning tar hem spelet. Tre fel avslutar det lika säkert, så ett bord som inte läser av varandra får veta det på ungefär samma tid som ett som gör det.
Måste jag kunna poker?
Du behöver veta vilken hand som slår vilken. Inget annat av poker finns kvar: inga satsningar, inga bluffar om pengar och ingen att slå. Vid visningen sätts ett namn på varje hand som ligger uppe, så rangordningen sitter efter någon giv även för den som aldrig har hållit i en pokerhand.
Spelar man mot varandra?
Nej. Hela bordet tar hem given eller ingen gör det, och därför är det här spelet man sätter framför ett lag som just har blivit omorganiserat. Har två av er exakt lika starka händer räknas ordningen som rätt oavsett vem som tog vilken marker — att döma det som fel vore att straffa bordet för något korten gjorde.
Vad händer om någon lämnar mötet mitt i en giv?
En omladdad flik räknas inte som att någon har gått: stolen behåller sin ägare och given står kvar och väntar. Går någon för gott lämnas stolen tom, markern hen höll går tillbaka i högen, och allas ja till ordningen nollställs — den har ju ändrats. Ingenting hittas på åt någon, någonsin: ett anspråk som spelet gör i ditt ställe vore en gissning om dina kort, och gissningen är hela spelet. Den som ansluter mitt i får kort först vid nästa giv.
Behöver alla vara lika bra på svenska?
Det finns inga ord i spelet — femtiotvå kort och en rad numrerade marker. Men det är ett pratspel, och det som ska sägas är sådant som inte får avslöja vad du har. Det går att göra på vilket språk som helst, men det måste göras: ett bord där alla sitter tysta har ingenting att läsa av. Tre stolar är minsta bordet, det finns ingen bot att fylla en med, och fyra är där spelet är som bäst.