Fem uppdrag, och varje röst blir kvar på skärmen
De flesta av er är lojala. Två eller tre är det inte, och de vet om varandra. Varje runda föreslår en ledare ett lag, och sedan röstar alla samtidigt och öppet — lika röstetal betyder nej, och ledarrollen går vidare efter varje omröstning, oavsett om laget godkändes eller nekades.
Hela protokollet över vem som godkände vad ligger kvar på skärmen spelet igenom. Det är det enda riktiga verktyg den lojala sidan har, och därför är ett nekat förslag inte bortkastad tid: fem nekade lag är fem färdiga bilder av vem som litar på vem.
Nekar ni fem lag i rad vinner förrädarna på fläcken, hur uppdragen än står. Utan den räknaren vore det rätta draget mot varje misstänkt lag att neka och tänka om, i all evighet; med den har ni fem försök att sätta ihop något ni kan leva med. Varje riktig omgång spelas i skuggan av den.
Korten läggs med baksidan upp och räknas, men de läses aldrig upp
På ett godkänt uppdrag lägger var och en på laget ett kort i hemlighet. Den som är lojal kan bara lägga framgång, och det är ingen hedersregel vid bordet — det andra kortet finns inte att lägga. En förrädare får välja.
Ett misslyckande sänker ett uppdrag, utom det fjärde vid sju personer eller fler, som kräver två. Där kan en ensam förrädare inte göra någonting alls, och två som båda misslyckas har just avslöjat att de är två.
Ni får veta hur många misslyckanden som lades. Vems de var är det enda som spelet aldrig berättar, varken då eller efteråt: vid avslöjandet visas allas roller, så ni ser vilka förrädarna var — men inte vem av dem som lade kortet på uppdrag tre.
Och så dolken
En lojal spelare, Merlin, vet från början vilka förrädarna är. Tar den lojala sidan tre uppdrag får Assassin en enda gissning på vem det var, och gissar hen rätt tar hen hela spelet med sig.
Så den som vet allt måste styra hem tre uppdrag utan att någonsin verka veta någonting. Ett bord som hellre spelar den enklare varianten plockar bort båda rollerna i lobbyn, och då är tre uppdrag verkligen slutet.
Blir någon utslagen?
Nej, det finns ingen utslagning alls. Alla röstar på varje lag från det första uppdraget till det sista, också de som hela bordet redan är säkra på. Ett spel som sätter någon på bänken i en kvart har tagit slut för den personen.
Vad händer om jag inte hinner rösta?
Ett lagförslag har nittio sekunder, en omröstning fyrtiofem och ett uppdrag fyrtiofem. Missar du omröstningen räknas din röst som ett ja, och missar du kortet på ett uppdrag läggs framgång åt dig — de trubbigaste dragen som finns, så att bordet aldrig fastnar på någon som gick och hämtade kaffe. Dolken på slutet kastas aldrig åt någon: en dolk som ingen kastar missar.
Duger botarna här?
De har en roll, går på uppdrag, röstar och kan sänka ett uppdrag som förrädare. Men de säger ingenting, de bluffar inte och de förklarar aldrig en röst, och det här spelet består mest av prat. En eller två botar bland fem spelare är ett riktigt spel. Fyra botar och en människa är en uppvisning, och det står i lobbyn.
Vi är fyra. Går det?
Nej. Fem stolar är minsta bordet, och spelet blir bättre ju fler ni är — sju brukar fungera bäst. En bot kan ta den femte stolen, men det är just den stol som inte kommer att säga något, och det märks.