Alla får samma plats. En får ingenting
Hela bordet får samma plats och varsin roll i den — den som för protokollet, den som kom för sent, den ingen bad om. Alla utom en, som varken får plats eller roll och får veta exakt en sak: att hen är den som inte fick något.
Platsen når aldrig fram till den som är udda. Två givar som skiljer sig bara i någon annans kort är byte för byte identiska från din stol, och det finns ett test i sviten som slår larm den dag det inte stämmer.
Listan över alla fjorton platserna ligger däremot öppen. Den är brädet, och brädet ser alla vid ett riktigt bord — hade bara den udda fått listan skickad till sig hade själva paketet avslöjat hen.
Frågan går vidare med den som svarar
En frågar en annan om var hen befinner sig. Den som svarade frågar sedan någon tredje, så turen följer frågan och kan aldrig fastna på en person. En minut per fråga, åtta minuter på hela rundan.
Hela spelet ligger i den klämman. En fråga som är vass nog att avslöja den udda är också vass nog att tala om för hen var ni är, och ett svar som är vagt nog att vara ofarligt är ett svar som får dig att låta som den som inte vet.
Vill ni sluta tidigare säger ni det. Hur många som har sagt det syns för alla — vid ett riktigt bord ropas det ut — och när en majoritet av dem som fortfarande spelar har gjort det öppnas omröstningen på fläcken.
Omröstningen, och den sista chansen
Alla röstar samtidigt och ingen ser en enda röst förrän alla är inne. Det står bara hur många som har röstat, aldrig på vem, för en löpande räkning låter en webbläsare titta på medan rummet bestämmer sig. En röst var, och den går inte att ändra.
Rösterna måste samlas på en enda person. Står två lika, eller lägger alla ner sina röster, pekas ingen ut och den udda går fri. Rummet lyckades inte enas, vilket är ett riktigt resultat och inte en slantsingling som spelet gör åt er.
Pekas den udda ut får hen trettio sekunder på sig att säga var alla andra var, och träffar hen rätt tar hen hem rundan ändå. Hen får också gissa mitt under frågorna om hen tycker sig veta nog — gissar hen fel är rundan slut i samma stund och bordet har vunnit. Tre rundor, och rollen som udda flyttar sig mellan dem.
Är platserna på svenska?
Ja. Fjorton platser, allihop hämtade ur ett arbetsliv: stormötet, serverhallen, fikarummet, nattskiftet på lagret, konferensen i en hyrd stuga. Rollerna likaså — ägaren till den märkta havremjölken, någon som hamnat i fel möte, chef för Någonting. Vilken kortlek ni får styrs av lagets språkinställning och inte av webbläsarens.
Hur lång är en runda?
Femton sekunder att läsa kortet, en minut per fråga, och åtta minuter innan frågorna tar slut av sig själva — men de flesta rundor blir kortare än så, eftersom en majoritet när som helst kan säga att de hört nog. Sedan en minut att rösta, trettio sekunder åt den som åkte fast och tjugo sekunders avslöjande. Tre rundor blir ungefär tjugo minuter.
Vad händer om någon lämnar mötet mitt i en runda?
En omladdad flik räknas inte som att någon har gått, och ingenting händer. Går någon för gott lämnas stolen tom: var det hen som skulle fråga går frågan vidare direkt i stället för att vänta ut klockan, och majoriteten som krävs för att gå till omröstning räknas om efter det mindre bordet. Blir ni färre än två läggs rundan ner och ger inga poäng åt någon. Hinner du inte fråga innan minuten är ute går frågan vidare i ditt ställe, och hinner du inte rösta räknas det som att du lade ner din röst — det syns vid avslöjandet, och så ska det vara: det är information.
Kan jag spela själv?
Nej. Tre stolar är minsta bordet och det finns ingen maskin att sätta i någon av dem. Spelet består av att ställa en fråga om ett fikarum och lyssna på hur någon pratar sig ur den, och ingenting av det går att lägga på en bot. Fem eller sex är där spelet är som bäst.