En tur är en av tre saker, aldrig två
Ta två vagnkort, eller lägg beslag på en sträcka på kartan, eller åta dig fler biljetter. Det är hela turen och hela spelet, och det är därför det går fort runt bordet med fem spelare, trots att brädet är stort.
Korten tar du från de fem som ligger uppvända eller uppifrån högen. Sovvagnen är jokern och gäller som vilken färg som helst; att ta en uppvänd sovvagn kostar hela din tur, och det är priset för att ta det som alla ville ha.
En sträcka kostar sin egen färg, och sin längd
Varje sträcka på kartan är en siffra och en färg: fyra i en färg, tre i en annan, sex av vad som helst på de grå. Betala och sträckan är din resten av spelet, och ju längre den är desto bättre betalar den — en sexa ger sexton och en tvåa ger två, eftersom sex kort i samma färg är många turer där du håller på korten medan de andra bygger.
Sex av sträckorna går över vatten, och där måste avgiften innehålla minst en sovvagn hur den än ser ut i övrigt. Vagnarna rullade ombord på en färja, och någon måste ha haft en hytt.
Skärmen visar vilka sträckor du har råd med innan du trycker på något, och när du trycker räknar den upp sätten att betala — tre i färgen och en sovvagn, eller fyra i färgen — i klartext i stället för som något du får räkna ut själv.
Biljetterna, och sedan sista varvet
En biljett pekar ut två städer och betalar dig för att du kopplat ihop dem, hur vägen däremellan än ser ut. Du börjar med fyra och behåller minst två, och du får ta upp tre nya när som helst under spelet och behålla minst en av dem.
Gratis är det inte. En biljett du inte får ihop drar av lika många poäng i slutet, så en lång biljett som du åtar dig de sista fem minuterna är en rejäl chansning. Det är där hela spänningen sitter; allt annat är räknande.
I samma stund någon har två vagnar eller färre kvar får alla exakt en tur till, och sedan är det slut — så den som bygger korta sträckor fort kan avsluta innan den som väntat på en lång nattsträcka har hunnit bygga någonting alls. Då vänds biljetterna upp, och den längsta obrutna sträckan av din egen räls ger tio till.
Är trettio minuter verkligen trettio minuter?
Ja. Klockan är vagnarna och inte en nedräkning: alla börjar med trettiosex, och spelet tar slut en tur efter att någon är nere på två. Två spelare blir klara fortare än fem, och ett bord där alla drar kort varje tur drar ut på tiden — men det kan de andra sätta stopp för, genom att avsluta.
Kan jag spela själv?
Ja, mot upp till fyra medresenärer, och de vill verkligen olika saker snarare än att vara samma motståndare i olika svårighetsgrader. En håller en enda färg och väntar på en lång sträcka, en bygger något varje tur där det är billigast, en spelar sina biljetter och ingenting annat, och en tar överfarterna och flaskhalsarna innan någon annan hinner. Vem som är vem går att läsa direkt ur kartan.
Måste jag kunna kartan?
Nej, och att kunna Europas geografi hjälper förvånansvärt lite. Det som spelar roll är vilka sträckor som fortfarande är öppna och hur många vagnar du har kvar, och båda står på skärmen. Städerna står med de namn de har på plats — Göteborg, København, Warszawa, İstanbul — och de står där för att läsas, inte för att läras utantill.
Vad händer om någon tar sträckan jag behövde?
Då tar du vägen runt. Varje flaskhals på den här kartan har en andra väg förbi sig — det är en regel kartan kontrollerades mot, inte en lyckträff — och den andra vägen är oftast längre och kräver en sovvagn. Åtta av sträckorna har dessutom dubbelspår som öppnar när ni är tre eller fler, och där får två spelare bygga bredvid varandra, men aldrig samma spelare på båda. Brädet tillåter inte att någon blir helt utestängd; att få betala mer för samma resa är spelet.