Ett ord, och de fem du just tänkte säga
Två lag, varannan stol. När det är ert lags tur får en av er ett kort med ett ord på och fem ord som inte får sägas — och de fem är med flit precis de som redan låg på tungan.
Du pratar, laget ropar, och varje ord de får fram drar nästa kort. Du kan passa ett kort, och det kostar en poäng. Det kostar exakt lika mycket som att åka fast, så att chansa och att passa är ett verkligt val, inte ett där det ena alltid är bättre.
Femton sekunder att läsa kortet innan klockan startar, sedan en minut att prata. Bordet kan sätta klockan till fyrtiofem sekunder eller nittio mellan turerna.
Det andra laget är domare
Ditt eget lag ser inte kortet, och det är hela idén med spelet. Motståndarna ser det — hela kortet, hela turen — för i samma stund du säger ett av de fem trycker någon på summern, och då är både poängen och kortet borta.
Det är det enda spelet på hyllan där hemligheten är dold för ditt eget lag och öppen för motståndarna. En domare som inte ser kortet kan inte blåsa av något.
Ingenting skrivs, och ingenting skiljedöms
Gissningarna ropas. Programmet håller tiden, håller i kortleken och bestämmer vem som får se ett kort. Resten av dess jobb är att anteckna vad rummet kommer fram till, med ett namn vid varje summerton och en genomgång av hela turen när den är slut.
Skrivna gissningar var med som förslag och ströks. En bra tur är åtta eller nio ord på en minut, och ingen hinner skriva nio gissningar på en minut. Ett spel som går ut på att fyra personer pratar i munnen på varandra ska inte vara fyra personer som stirrar ner i var sitt tangentbord.
Finns det botar om vi är för få?
Nej, och det är ett beslut snarare än en lucka. En bot kan varken beskriva ett ord högt på ett videomöte eller höra en gissning, så den enda bot som gick att bygga vore en som trycker på knappar för gissningar den aldrig har hört. Ni behöver vara minst fyra, alltså två i varje lag, och sex eller åtta är bättre.
Är korten på svenska?
Nej, kortleken är på engelska. Orden på korten är vardagsting du skulle kunna peka på — en pumpa, en lök, en ratt — så det svåra är de fem förbjudna orden och inte målordet i sig. Inga namn, inga varumärken och ingen populärkultur, av samma skäl som gör den klassiska charadkategorin orättvis mot den som spelar på sitt andraspråk.
Vad händer om vi är oense om en gissning?
Det avgör ni själva, för ingen annan gör det. Den som säger kaffemaskin när kortet säger kaffebryggare har rätt enligt varenda människa i rummet och fel enligt en teckenjämförelse, och grälet om den poängen kostar mer än poängen är värd. Rummet vet redan vad som hände; det behöver bara ett ställe att skriva ner det på.
Hur lång tid tar det?
Åtta turer, fyra på varje lag. Femton sekunder att läsa kortet, en minut att prata och femton sekunder att se korten efteråt, alltså tolv minuter på klockan. Att korta turen till fyrtiofem sekunder eller dra ut den till nittio är det enda som ändrar den siffran.