Alla får ordet utom en
Ett kort är en rubrik och en sak under den — Instrument, och en banjo. Alla får se båda, utom en person, som får se rubriken och får veta rakt ut att det är allt hen får. Hen vet att hen är den falska från första sekunden; resten av bordet vet det inte.
Det är hela skillnaden mot de andra spelen här med en dold roll. I Out of Place och Oddword måste den udda själv lista ut att hen är udda. Här vet hen det, och spelet är vad hen gör åt saken.
Två varv runt bordet, ett streck i taget
Pennan går runt bordet i en ordning som lottas varje runda, och på din tur ritar du exakt ett obrutet streck på det delade arket. Lyfter du fingret ligger strecket kvar på din skärm tills du spelar det, så en felaktig tryckning kostar dig inte turen. Du får också avstå och rita ingenting, vilket ibland är det starkaste draget och alltid ett misstänkt.
Varje streck ritas i färgen som hör till stolen som ritade det, precis som spelet det är byggt på delar ut färgpennor. Utan det är omröstningen på slutet ett minnestest om vem som ritade när.
Två streck var är allt du får. Spänningen ligger i att rita ett som är tillräckligt bra för att visa att du vet vad det är, och inte bättre — för det näst bästa strecket på arket är det ett bord röstar på.
Sedan går lapparna ner
En röst var, dolda tills alla ligger nere, på den ni tror aldrig hade ordet. Flest röster pekar ut. Lika många pekar ut ingen, och det gör ett bord som alla avstår också — och i båda fallen går den falska fri, så att enas om fel person kostar exakt lika mycket som att inte enas alls.
Om rummet ändå pekar ut rätt person får hen ett sista ord: fyra kandidater under samma rubrik, en av dem rätt. Säger hen den tar hen rundan ändå. Det är slutet som gör att en utpekad falsk inte är en bortkastad runda, och därför måste ett bord som hittat någon fortfarande hoppas att hen gissade.
Måste jag kunna rita?
Nej, och mindre än i något annat ritspel här, för du ritar aldrig mer än ett streck. En igenkännbar sak byggs av fyra eller fem personer ett streck i taget, och den som ritar ett vingligt går inte att skilja från den som gissar — vilket är spelet som fungerar, inte du som misslyckas.
Vad gör den falska egentligen?
Tittar på vad som redan är ritat och lägger till något som hör hemma. Med rubriken och två streck på arket kan man oftast gissa hyfsat; det svåra är att rita det bra är precis lika avslöjande som att rita det dåligt, för ett streck som sitter för säkert är det folk minns.
Finns det någon som håller i rundan?
Nej. Spelet det är byggt på har en domare som hittar på ordet och står över; här delar kortleken ut det, så alla ritar och alla röstar. På ett videomöte är den som står över en person som tittar på, och minsta bordet det här tar är fyra.
Kan jag spela själv?
Nej. Det är det tredje spelet här utan någon maskin att spela mot — en inhoppare kan varken rita ett streck eller titta på fyra och lista ut vem som inte visste vad hen ritade.